Översta raden från vänster: Oskar Johansson, John Karlsson, Kalle Karlsson, David Kempe, Alfred Karlsson. Mellersta raden: John Svensson, Eugen Andersson, Irenius Karlsson, Johan Mattson, Jansson (”Tjocka Jansson”) och Oskar Svensson. Nedre raden: Dahlin, Gustav Ohlsson, Robert Andersson, GustavAndersson, Axel Eriksson, John Boman, Sven Lundberg, Herman Svensson, Hammarlund och Hjalmars Svensson. En bild av de stenhuggare som fanns kvar 1918 – strax innan den officiella nedläggningen började. Det är den enda bilden som finns med namn på alla på bilden.
Bilden är från 2002. Ett stort fält av stenskärvor. Området är köpt av en Ålänning. Piren som sticker ut förstördes under 2:a Världskriget för att förhindra en rysk invasion.
Insidan av stenbrottet fotograferat 2002.Gustaf Nilssons slutbetyg. Det blev inte 20 års tjänst och 300 kr i årlig pension …
Slutet för Finala Stenhuggeri började gradvis 1919. Alla ogifta stenhuggare blev uppsagda det året.
Delvis berodde slutet för stenhuggeriet på de dåliga konjunkturerna som rådde efter slutet på första världskriget. Då uppstod en stor oro i Europa som indirekt påverkade Sverige. Kriget medförde 17 miljoner döda, det blev hyperinflation i Tyskland, Nazisterna började ta över makten i Tyskland och Kommunisterna tog över i Sovjetunionen. Europas karta ritades om – nya länder tog form.
Västkustens många stenhuggerier fick stora osålda lager av sten p.g.a. att Tyskland föll bort som kund.
Dessutom var arbetsgivarna i Stockholms stad inte helt nöjda med kvaliteten på den sten som levererades från Finala stenhuggeri.
