Bilder från arbetsplatsen


Bilden visar brytningen av större block. För att få stenblock till stenhuggarna sprängdes större block loss från berget. Under bergbasen Anton Bergman arbetade ett 15-tal man – borrare, kilare och utkörare. Flera 10 meter djupa hål slogs ner i berget. Bergman laddade borrhålen med krut och en liten mängd dynamit. Ibland var laddningen för liten. Då kunde stenen ”skjutas fast” och det medförde risk för olyckor. Detta inträffade ofta.
”Vid stenhuggeriet gick arbetet i den rytmiska klangen, borrsläggans klingande ljud, kättingarnas skrammel, ångmaskinens frustande, stönande krafttag, borrmaskinens dunkande, nickande slag mot bergknallarna, och stenhuggarnas skärvsprutande slag mot granitstycket.” (Karl Lindqvist)
Stenhuggarerens verktyg var hammare, kilborr, mejslar, klyvare och ritsjärn.
Vintertid arbetade stenhuggarna i läderjackor, som slets hårt. Lädret skyddade också mot stenskärvor.
”De första gatstenarna låg snart färdiga för att användas till gator i Stockholm. Snart växte arbetsstyrkan. Efter ett år var den uppe i 50 man. Då hade verkstad byggts, ångmaskiner med kranar hade kommit och rälsspår dragits för att förse stenhuggarna med stenblock. De färdiga stenarna lastades på pråmar som drogs till Stockholm.” (Karl Lindqvist). I byggnaden vid stranden till vänster arbetade stenhuggarna. In kom stora block, ut kom gatsten, som sedan fraktades på pråmar till Stockholm.
Här har stenhuggeriet besök av några fina herrar till höger på bilden. En stenhuggare sitter och hugger sten med en tunna fylld med stenflisor som arbetsbord.
I bakgrunden ”Futten”. Bakom Futtens tak ses skorstenen på en av ångmaskinerna. Lägg märke till alla små pojkar som användes som arbetskraft.
Fröken Johansson bakom disken i Futten. De flesta stenhuggarna hade matlåda med sig. I den fanns ofta pannkaka, uppstekt potatis, fläsk, mjölk och ägg. I Futten serverades kaffe med bullar. När båten från Stockholm kom serverades öl.
Den 9 september 1911 kl 10:30 låg havet lugnt som en spegel vid Simpnäs klubb. En halvtimme senare blåste det nordlig orkan. Vattnet steg mer än en meter på en timme. På någon minut nådde orkanen Lidöfjärden, där den 75-årige sjömannen Karl Axel Norberg och hans hustru omkom i sin båt. ”Orkanen kom som en blixt från en klar himmel. Seglen flög med en gång i trasor ut över fjärden.” (Karl Lindqvist)
Sjön slog över verkstaden vid stenhuggeriet och drog ut huggen sten ut i havet, stenen täckte 500 kvadratmeter.